Stenradiatorer

Stenradiatorer – Ackumuleringsförmåga och termisk tröghet

Radiatorer i natursten, främst marmor och granit, definieras av sin höga densitet och betydande värmetröghet. Till skillnad från lätta metallsystem fungerar stenen som en ackumulerande massa som absorberar termisk energi för att därefter avge en fördröjd och gradvis avtagande strålningsvärme. Denna fysikaliska egenskap medger en stabilisering av rumstemperaturen, men innebär samtidigt en teknisk begränsning i systemets reaktionssnabbhet vid snabba termiska belastningsförändringar.

De tekniska konfigurationerna omfattar vattenburna, elektriska eller kombinerade system. Det är kritiskt att notera att naturstenens mineralsammansättning kräver en anpassad styrstrategi, då materialets responstid vid temperaturreglering är avsevärt längre än för konventionella radiatorer. Valet av enhet bör styras av rummets beräknade grundvärmebehov och golvets bärighet; installation av tunga stenkomponenter kräver verifierad mekanisk infästning i bärande konstruktion. Driftsäkerheten förutsätter en dimensionering som hanterar materialets specifika värmeutvidgning och säkerställer att montaget tål enhetens totalvikt över tid.